Strumpans olika material
När nylonet introducerades 1939 kom nästa revolution när det i strumpvärlden, innan dess gjordes strumpor främst i silke, bomull och ull. Med nylonet kunde man blanda material som gjorde strumpan mer elastisk. Strumporna i dammodet har ändrats mest genom åren. Både i material och utföranden. Herrstrumpan har för det mesta sett ut på samma sätt, med små variationer i mönster och utförande, bortsett från tubsockan, en strumpa som är rak och cylinderformad utan häl, och golfstrumpan som gärna är rikt mönstrad.
Under 1900-talet gjordes damstrumpor i silke och de förknippades mer med förförelse. Mycket mönster syntes på strumporna på 1910-talet, men första världskriget satte stopp för den trenden. Under krigsåren gick strumporna i mörka färger och gjordes i bomull eller ylle. Efter första världskriget följde ett årtionde, 20-talet, med glada färger och mönster på strumporna, och man hade uppfunnit ett nytt material, nämligen konstsiden. Modeskaparna hade också konstruerat en höfthållare som skulle hålla strumporna uppe. Tidigare fästade man strumpan med band i korsetten, men efter att den blivit omodern var det läge för en ny anordning som kunde hålla strumporna uppe.
De första strumporna av konstsiden och rayon var inte lika populära som den äkta varan, sidenstrumporna. De var överdrivet glansiga och hade en grov söm på baksidan, vilket avslöjade att de inte var äkta.
Men det var tack vare konstsidenet som gjorde det möjligt för fler kvinnor att köpa strumpor då man började experimentera med olika material och uppfann nylon och perlon. Det nya materialet var billigare och fler strumpor kunde tillverkas och fler strumpor såldes.
Under andra världskriget hände på samma sätt som under första världskriget. De färgglada och tunna strumporna försvann, istället var det mörka och grova strumpor som gällde. Det var först efter kriget som nylonstrumporna blev tillgängliga igen, men på många håll gick de bara att få tag i på svarta marknaden. De som inte hade råd, eller möjlighet att handla på det viset fick ta till egna knep. Bland annat att måla sömmar bak på meden med ögonbrynspennna. Det fanns till och med salonger som hade speciell ben-make up som kvinnor kunde besöka på morgonen innan de gick till sina arbeten.
På 50-talet lanserades de första strumporna utan söm baktill, men de blev inte lika populära som man hade trott. Sömmen bak hade nämligen komma att ge en erotisk underton.
Men strumpans dagar, med eller utan söm, var räknade. Knappt tio år senare kom strumpbyxan. Den mottogs med stor entusiasm eftersom modet på 60-talen förskev kortkorta kjolar, och strumpbyxan var perfekt för det ändamålet eftersom man inte vill visa strumpebanden.
Det var först 20 år senare som strumporna gjorde en come back. Både tillsammans med höfthållare, och som stay-ups där överdelen har ett silikonband på insidan som gör att strumporna håller sig uppe utan band.
Vanliga material i strumptillverkning idag, bortsett från bomull, ull och nylon är acrylic, polyester, olefin, polypropylene och spandex. För att få strumporna mjukare brukar man också blanda in silke, linne, kashmir eller mohair.
När det gäller tvätt att strumpor bör man titta noga på tvättråden. Helst bör man tvätta sina strumpor i 60 grader för att bli av med alla eventuella svampsporer, och givetvis byta strumpor ofta. Nylonstrumpor och strumpor i tunna, känsliga material bör alltid handtvättas.
