Strumpans historia
Strumpor i en eller annan form har använts i alla tider. Från den första typen av strumpa, gjord i djurskinn som knöts runt vristerna, till moderna strumpor i elastiska bomullsmaterial.
På 700-talet F.Kr använde grekerna strumpor av filtad päls från olika djur för att hålla värmen. Även romarna svepte in sina fötter i läder eller i vävt material. På 400-talet E.Kr kallades strumpor för benlindor och bars av heliga människor i Europa för att symbolisera deras renhet.
På 900-talet E.Kr kom benlindorna land noblessen att symbolisera välstånd. En benlinda är en lång, bred tygremsa som lindas runt benet och fästs med ett spänne.
När de första strumporna (som liknar de vi har idag) skapades hade skaparna huvudbry om hur de skulle gå till väga. De ville skapa ett plagg som skulle klä benen, värma och skydda, och som på samma gång inte skulle begränsa rörligheten. Man ville att strumpan skulle vara följsam, forma sig efter fotens sträckning, musklernas arbete och knäets böjning och samtidigt vara elegant utan att bilda fula veck.
Först tillverkade man strumpor genom att sy ihop vävda tyger, men strumpan blev inte elastisk och den veckade sig mellan smalbenet och foten. Man provade att sticka strumporna och kom fram till att det gav bättre resultat. Man började då sticka strumporna på två stickor som sedan syddes ihop baktill med en söm.
Efter att Wiliam Lee uppfann stickmaskinen som stickade alla maskor på samma varv på en gång 1589, kunde man sticka strumpor sex gånger så fort. 1767 skapade Samuel Wise en stickmaskin som kunde sticka rundstickning, genom det kunde man få strumpor utan sömmen baktill. Innan Wise’s maskin var detta endast möjligt om man stickade för hand på fem stickor. Det var också under detta århundrade som strumpan fick den form som vi har än i dag.
Trots framgångarna med stickmaskinerna arbetade den och handstickningen tillsammans sida vid sida till långt in på 1800-talet.
